Har så gott som hela dagen varit bitter och tvär.
Att vakna upp och kroppen är fylld utav kärlek,man får de goaste pussarna och varmaste kramarna hjälper inte alltid.
Idag har jag varit bitter över att "alla" andra ska festa,bitter för att jag varit bjuden på både det ena och det andra-men inte "kunnat gå".
"Kunnat gå" innebär egentligen innerst inne "inte velat gå".
Vara social vill jag,men jag vill inte lämna bort Lowa i "onödan".

Att jag sen fått gliringar om att "livet är såå orättvist och frågan om varför jag skaffat barn"
Dåliga skämt antagligen,men det gör ont inom mig,och jag får än mer dåligt samvete av att höra nåt så puckat.

Lowa är mitt allt.
Den dagen hon föddes förändrade hon hela min värld,hela mitt liv.
Till det bättre,det bästa.
Nu finns det absolut ingenting som är så viktigt som Lowa,och hennes välbefinnande.
Jag sätter alltid henne i främsta rum.
Hon är hela min värld,det är för henne jag andas,kämpar och lever för.

Mikn bitterhet satt nog inte i att jag ville festa,ut och svina,slå runt,supa mig full.
Nej bitterheten satt nog mer i att "alla har sitt-och jag blev över."
Det fanns ingen möjlighet att bjuda över någon på middag,soffhäng,en öl på balkongen...

Men jag slutade vara bitter,det var en sån skön känsla.
Det var där någonstans mellan Maxi och lekplatsen jag insåg.
Insåg vad som var viktigt,vad som betyder nåt.

Det lilla livet,den stora kärleken cyklade på sin lilla rosa cykel.
Vi mötte ett par som log,skrattade,viskade,tog ett hårare tag om varann och bara log.
Jag såg på dom,hur gärna dom ville ha det som jag har.
Jag vet inget om deras historia,men jag kände deras längtan i hela kroppen.

Och där hade även jag varit,om jag inte haft min Lowa.
Då hade jag längtat,trånat,varit bitter,fårr njuta av alla andras ögonstenar.
Då insåg jag återigen hur bra jag har det.

Vilken enorm kärlek jag bär med mig varje dag,genom hela livet.

Vi gick till lekplatsen,hon satt i mitt knä...vi gungade högt i kapp med vinden.
Hon skrattade,sa att det kittlade i magen.
Vi räknade till tre-sen hoppade vi..långt.
"Mamma kan hoppa långt,mamma håller Lowa hårt,mamma är duktig tjej"

Vi hoppade mot ännu en ny epok,vår tillsammans.
Hennes och min.

Väl hemma kände jag mig som en ny människa,en bättre mamma full utav kärlek och hopp om att hon tycker jag är precis sådär bäst som jag själv känner mig.

Vi skrattade högt när vi slaktade "nallekorven" som låg på mackan.
Öga för öga,arm för arm..
till slut var allt i magen på det lilla livet och hon kläcker ur sig:
"älskar också dej mamma"
Hennes bruna ögon bara stirrade på mig och jag blev stum.

"Jag älskar dej min prinsessa,du är det vackraste barn som finns"
"Du är min mamma Miia"
"Det är jag nu och föralltid"
"Min mamma Miia är bääääscht"

Denna lilla människa med detta stora hjärta.
Hon driver mig till vansinne och suger ur all min kraft och energi,men varenda litet ord fyller på varenda tomt lager i hela kroppen.
Vad vore jag utan henne?


Hon får mig gång på gång att inse vad som är viktigt för mig.
Det är viktigt att vara vi,tillsammans.
Familjen är viktigare och fyller mig med mer kärlek än all fylla och öl i hela världen.
Jag missar inget med mig själv genom att vara med henne,finnas för henne.
Jag hade missat mycket av henne om jag satt henne åt sidan och lagt mer fokus på mig själv.
Då hade jag grämt mig för resten av livet.
Det är hon som är viktig.
Hon ska växa upp med mig,uppfostras av mig.
Hon ska aldrig sakna mitt engagemang,min närhet,trygghet och min kärlek.

Att söka efter "tid för sig själv" hjälper inte mig.
Min tid vill jag ge till Lowa oavsett vad.

Nu sover det lilla grynet och det sista hon sa var
"Jag älschkar dej mamma imorron"
Hon sparar kanske sin kärlek till mig tills imorgon,det vore det absolut bästa.

Nu ska jag njuta av tanken på att jag har precis allt (nästan) som jag drömt om och som jag önskat mig.
Jag är just nu väldigt väldigt nöjd med mitt liv,med de människor som finns här nära tätt intill mig.

Men ifrågasätt aldrig min kärlek och mitt engagemang för mitt barn.
Undra aldrig varför jag skaffade barn!
För mig är hon viktigare än allt annat.

"Och jag ser i dina ögon,
att du känner likadant.
Jag vill dela mitt liv med dig,
du skapar värme inom mig,
och vi ska vårda varje dag.
Vi älskar varandra så,
som ingen annan kan förstå,
det är för alltid du och jag."


Ha en fortsatt underbar helg,det ska jag.
Min ska fyllas med
K Ä R L E K