Nytt blogginlägg

www.miian.blogg.se


Nu ska vi se



(bilden blev knas)
Men tänkte hursom helst testa om det funkar att länka från denna blogg till den låsta.
Just eftersom man inte kan bevaka min låsta blogg,eller länka den via Facebook.
Vilket jag tycker är perfekt när andra gör med sina bloggar,så slipper jag sätta mig vid datorn ;)

Så testa klicka på bilden,vilken bara är en tillfällig för att se om du hamnar rätt =)


Blogguppdatering

Kommer att ske,jag lovar.
Dock kommer jag blogga här:
www.miian.blogg.se
Användarnamn och lösenord krävs.
Ni som fått lösen innan-det ska funka än.
Men testa och hör av er om det inte funkar.

Nya läsare får självklart hänga på.
Maila mig på [email protected] eller inboxa mig på Fejjan =)

(hmm nu vet jag inte om jag själv minns mitt lösenord,har det på auto på datorn hemma-men funkade inte här,ska kolla om det går att leta upp annars byter jag till nytt lösenord)


Allt jag vill kan jag göra

Den senaste veckan har jag sprungit 10,3 MIL på min crosstrainer.
Visst inget att jämföra med att springa på bar backe,men med tanke på att jag för en vecka sen inte sprang en enda meter på den så är detta grymt!

Det bästa av allt är att jag tycker det är roligt,jag älskar det.
Längtar efter kvällens pass med spotify i öronen.
Som läget är så kan jag aldrig/väldigt väldigt sällan ta mig ur hemmet för att gå och träna,så detta passar mig perfekt =)

Första dagen pallade jag bara gå/jogga 5km,men har successivt ökat och idag sprang jag 2,4mil helt utan bekymmer.
Svettigt men inte jobbigt.
Jag skulle nog lätt kunna spräcka 3mils gränsen,men jag håller det öppet tills imorgon.
Helgen bestod utav en del synder och gårdagens pass bestod "bara" av 14km.

Varenda km jag gör idag är mer än jag gjorde för en vecka sen.
Liksom att varenda cigg jag låter bli är en mindre än för en vecka sedan.
Jag klarar inte av förbud och måste därför ha vetskapen i huvudet om att jag får göra/äta vad jag vill-men det straffar sig kraftigt.

Jag kan om jag vill-och jag är så jäkla bäst!

2.1 kilo har jag dessutom gått ner denna vecka-så jag klagar absolut inte.

Min decemberstress börjar dessutom närma sig.
Lowa fyller 3år 23 December
Julafton och sen 6 andra födelsedagar i December.
Jag har inte köpt en enda present eller julklapp-jag har inte bestämt vad jag ska bjuda på när Lowa fyller år och jag vet absolut inte hur jag ska hinna städa,julpynta,baka,handla julklappar/presenter,gå på kalas osv.
Jag tycker inte alls om December.

I framtden när jag är rik så hoppas jag på att kunna åka utomlands just under den mest intensiva veckan,fira Lowa långt borta i värmen och att sen kunna ha kalas när allt lagt sig.
ALLA är stressade och pressande omkring jul.


 Dax att gå in och stoppa om lilla livet,hon somnade vid 18-men har en envis hosta som stör hennes sömn.
Jobbar 7-16 hela veckan och Lowa är absolut inte van vid detta och är som en zoombie om kvällarna,det gör så ont i hjärtat att veta att hon "tvingas" stå ut hela långa dagar på dagis i det tuffa tempot som det blir för henne eftersom hon inte kommer till ro och kan vila middag.
Andra veckor gör det ingenting men just denna blir katastrof för oss båda när hon är så trött :(

                                      
                                                                   Årets dagisfoto har anlänt.
                                                                                 ♥


En stor dag...

2010-11-16 var en stor dag i mitt liv.
Lowa har ett tag pratat om att hon vill göra hål i örat,till en början sa jag blankt nej,hon fortsatte tjata och jag startade med skrämselpropaganda om att det skulle göra ont och de skulle skjuta med en pistol i örat på henne.
Hon flinade mest och började prata om att hon vågade,inte var rädd och att hon skulle.

Hon hade bestämt sig medans jag velade,Jonas gav över stafettpinnen till mig-helt ok från hans sida.
ju mer jag googlade och läste på forum ang "barnmisshandel" osv så bestämde jag mig.
Sedan Lowa kom till världen 2007-12-23 är det framförallt en sak jag lärt mig.
Följa mitt hjärta,min känsla,och inse att det JAG gör för MITT barn är det bästa för henne.
Att helt enkelt skita i vad alla andra tycker.

Vi begav oss upp på stan,fick en implus om att Lowa skulle få gå till frisören för FÖRSTA gången.
"jag ska klippa mig här" sa den lilla tuffingen och hoppade upp i stolen.
Jag blev helt stum,40 min satt hon blixt stilla,fick håret plattat,klippt,fönat och fixat.
"ohh tack klipparn" sa hon och hoppade ur stolen.


ok det fixade hon ju galant,gick mot öronhålen..
just den butiken tog inte hål på "småbarn".
Lowa gick utanför dörren,la armarna i kors över brösten,putade med läppen och sa
"men jag skulle ha hål,jag skulle våga idag mamma"

Vidare till en salong,de kunde göra det först två timmar senare,frågade om hon var riktigt säker på att vi skulle vänta två timmar-jodå!
"meehn mamma dåååh,jag ska!"

vi gick till parken och gungade,och vidare till Barbacka för bus.
När tiden var inne kom Lowa som ett skott,det har aldrig gått så snabbt att få på henne ytterkläderna.
Väl på salongen satte hon sig i stolen och sa
"Dom rosa vill jag ha"
Tjejen markerade på örat och sa till Lowa att hon bara skulle mäta med pistolen och att dom sen skulle räkna till tre tillsammans.
de började räkna,tjejen knäppte till när hon räknat till två och lurade därmed Lowa.
Jag var beredd på ett illtjut,beredd på att få gå därifrån med ett hål.
Lowa bara log och tjejen sa att hon skulle mäta andra örat nu,PANG! så var det klart.
Nu trodde jag ju hon skulle bli superledsen.
NEJDÅ!

Ungen böjer sig fram till spegeln och tar bort håret och ser sina nya fina örhängen.
"Ohhh wooooow va fint,tack så mycket" sa det lilla livet och hoppade ner från stolen.
SHIT!!!!

Tjejen hade aldrig varit med om nåt liknande,Lowa var modigare än de flesta hon haft.
"Din dotter hade verkligen bestämt sig"
Jotack det hade hon.

Inget gnäll sedan dess,hon är mallig och sååå nöjd.
Och det är faktiskt jag med.

Vissa kommer såklart tycka det är barnmisshandel,att jag lät min snart 3åriga dotter bestämma detta,att jag är världens sämsta och hemskaste mamma som gjorde såhär.
Men som jag skrev innan,jag bryr mig inte!

Nytaget och väldigt lycklig Lowa!





ohh kan inte se mig mätt på henne.
Saknar henne redan!
Min stora älskade duktiga modiga tjej!
Jag kan övervinna och överlva allt utom henne



Kärlek


Monday morning-Im in love

Sådärja måndag igen,att vara ledig en måndag är lite xtra lyxigt. Mobilen hade ringt vid sju,skyddat nummer-får hoppas det var FÖRFRÅGAN om xtra jobb och inte att jag glömt att jag skulle jobba idag :( Aja :-) Lägenheten är städad och Lowis kör som en galning med sin radiostyrda bil som hon fick igår av sin pappa(tror dock det var hans farsdagspresent) Dags för påklädning och maxibesök inför eftermiddagens kompisdejt! Vaknade och var röksugen som vanligt men en Mocca snus gjorde susen :-) Återkommer senare med Bilder och ett dilemma jag hamnat i ;-)

Söndag :-)

Nu ska vi se hur det går att blogga via Iphone :-) Knepigt verkar det som,en app hade suttit som en smäck! Har paus i crosstrainingen,kör 2x15min till att börja med,kondisen är inte den bästa! Eftersom min rökning definitivt satt sina spår på kondisen så testar jag nu med "tjejsnus"-hoppas det funkar! Helgen har sprungit iväg,tur att jag har två lediga dagar till att slå ihjäl :-) Dop,shopping,farsdagsmidda och massor av mys har stått på schemat. Nu återstår bara buuuus :-) Nehe dax att återgå till svettandet :-) Ni som bloggar via iphone,hur gör ni för att slippa mmsa inlägg? Nu fick jag inte in några bilder :-) Tjo å tjim

ohh lalaaaa

Ni tittar in ännu,förlåt för min kassa uppdatering.
Känner äntligen att blogglusten börjar trycka på.
Jag kommer antagligen att återgå till min låsta blogg www.miian.blogg.se igen =)
Hojjtta om du ska hänga med...nu kör vi =)


här det händer,när det händer,om det händer


motgångar

5 blogginlägg har jag skrivit och låtit ligga kvar som utkast.
Jag mår katastrofalt imellanåt.
Så fort jag tar mig upp nära toppen,får jag en käftsmäll och åker raka vägen ner i gropen igen.
Jag är så tacksam över de som finns mig nära just nu,de som bryr sig på riktigt.

För övrigt mår Lowa bra-ska genast hämta hem henne från dagis,fick abstinens...
Jag återkommer!


För er som missat har jag blivit moster till ännu en prins.
Prins E.
Han är såklart världens sötaste,mysigaste och tröttaste bebis ;)


Vår vecka....

Vår vecka har varit väldigt upp och ner.
I söndags kom Lowa hem från pappsen,hängig,febrig och lite förkyld.
Hon var för dassig för att vara på dagis på måndagen,så vi tog VAB och på måndagen var hon precis som vanligt.

Jag gjorde mitt bästa för att vi skulle få en så mysig dag som möjligt.
En sån dag som gynnar oss båda.
En dag där jag verkligen får känna att jag är världens bästa mamma!
Ibland tvekar jag och känner mig värdelös och tråkig,men dagar som i måndags får mig snabbt att inse att Lowa älskar mig och hon tycker verkligen att jag är bäst!

Vi packade engångsgrill,korv,dricka,fika och begav oss till skogen.
Där bara andades vi,promenixade,jagade varann,letade sniglar,plockade kottar och bara njöt.
Njöt av livet,kärleken och varandra.
Vi satt länge på bänken tätt intill varandra och plötsligt säger Lowa
"min mamma dutti sajj hon kan gjilla kåååv te majj"

Den meningen värmde som tusan inombords.
Jag kan och jag vill.
Jag klarar allt jag vill,och allt som krävs av mig.


På eftermiddagen åkte vi hem till min söta vän Evelina och hennes guldklimpar Hjalmar och Sixten.
Diana och Maja var såklart också där.
Barnen lekte fint och det värmde i hjärtat,bara vetskapen om att vi har så fina vänner ♥
Det blev mycket kaffeskvaller och "bebis"gos,Lowa var helt uppe i smöret av lillebror Sixten och tjatar som bara den om att hon ska ha en Lillebror som Sixten.
Hmmmpf!

                              Maja,Lowa och Hjalmar

Den natten sov jag xtra gott =)
Det är mycket som älts och mals i huvet på mig just nu.
Mycket dalar tyvärr.
Många långa uppförsbackar.
Men jag är absolut inte den som ger mig,jag vet att det väntar en nedförsbacke efter varje uppförsbacke.
Jag bara önskar att det vore lite enklare att få allt att gå runt ensam.

På tisdagen var Lowa som vanligt så hon fick gå till dagis.
Hämtade henne efter jobbet och åkte hem till världens bästa mamma&Rondy på middag.
Lowa och kusin Milton busade på och allt var frid och fröjd.

När vi skulle köra hemåt får Lowa panik och skriker rakt ut.
"aaaaajjjj mitt öööööra"
En halv sekund kände jag nog "Arsch hon bara driver med mig"
Men ganska snabbt insåg jag att Lowa har rätt,det går icke att misstro henne.
30min senare infann vi oss hos läkaren.

Lowa var sååå duktig och doktorn berömde henne flera gånger och berättade för mig vilken ljuvlig dotter jag hade.
Hon gapade stort när han skulle titta henne i halsen,och sa inte ett ljud när öronen skulle kollas.
Kraftig öroninflammation höger öra blev dommen.


Det fick bli pencillin och vila resten av veckan.
Lowa är dock redan bättre och älskar ta sin meddosiiin!
Nu ska vi njuta av helgen tillsammans,sen är det jobb och dagis nästa vecka som gäller.


Imorgon är dagen D,dagen då det är tänkt att jag ska bli moster igen.
Kan inte fatta det,att vi snart har en liten minibebis till i familjen.
Etta gosa,hålla,pussa,krama,älska.
Detta lilla liv ska även det bli mosters favorit!
Jag längtar så inneligt,förhoppningsvis får jag lukta på en nykläckt bebis innan helgen är slut =)


min då nyckläckta bebis som fick plats i handfatet.
Älskade bästa underbara Lowa.
Mitt allt!


En dotter med mammas kassa humor!

Hur kan en sån liten varelse växa så mycket?
På längden och i personlighet!?
De senaste dagarna har nåt hänt,en ny liten Lowa börjar ta form.

Visst är hon lite arg och trotsig imellanåt,men oftast har hon lätt till skratt och bäst av allt är att hon får mig att skratta.
Det har växt fram en humor i denna lilla varelse som inte går av för hackor.
Och hon är inte det minsta medveten om hur rolig hon är,hon bygger sina meningar och knäppa kommentarer efter sin lilla värld.
Ett barns värld.


Imorse skulle hon ha på sig sin prinsessklänning som hon totalvägrat använda innan.
Hon skulle vara prinsessa och dansa med prinsen hela dagen och sen gifta sajj.
När jag frågade henne vad hon menade med gifta sig svarade hon:

"najj mamma baja ja å pjiiinsen,ingen mamma giffa sajj"
 nej men vad gör man när man giftet sej då!?
"man baja dansa å djicker kaffe,nu göra kaffe"

Tänk om det vore så enkelt ;)


Det händer inte allt för ofta att Lowa leker själv,eller har ro och tålamod att ägna sig åt EN lek,utan ska gärna gör allt hela tiden.
Ikväll var hon länge på sitt rum och kom sedan utrullandes med Bobbycar(en),hon hade lyckats knyta fast gunghästen bakom sig och när jag frågade var dom skulle så blev svaret:
"Jag ska åka till skolan,måste lämna häschten på maxi först"
SKOLAN????
Vad får hon allt ifrån!?

När hon satt på toaletten innan idag blev hon heeelt exalterad.
"åhnej mamma jag måste bajsa,undra va de kommer för nåt!? Ohhh jaaaa det kommer bajsch ja ja jippi mycke bajsch och dom är platta gröna och lite rosa"
M...mmmm
"maaaammmmaaaa du måste se dom simmar i tolätten,mina nya fiischkar"

Denna unge =)
När morfar kom på besök ikväll förvandlades hon plötsligt till en hund.
Hon skällde och sa att hon skulle gå på "hunddagis".

Jag och Lowa besitter nog ungefär samma humor,detta kan bara bli roligare.
Min stora tjej!

Just de...jag trodde hon somnat ikväll och la mig i soffan och såg en film,plötsligt kom Lowa upp:
"Mehn mamma vad ser du på datorn?"
"Det är en mammafilm,inget för Lowa så du måste gå och lägga dig!"
"Vaffödååå?"
"Därför mamma ska se filmen och du ska sova!?"
"Mehn mamma var ska jag få plats då?"
"I din säng för du ska sova,detta är en vuxenfilm"
"Då ska jag med vara vuxen,men sova fööööst"

Höll på att dö....

Vardag!

Skoj att så många hittat hit =)



Efter 4 dagars ledig och mycket klättrande på väggarna är det återigen helt vanlig vardag.
Tack!
Vardag innebär upp i ottan,dagislämning,jobb,dagishämtning,matlagning,bolibompa och hopp i säng.
Ikväll var det jag som somnade till Bolibompa.
NAJS!
Det är vardag det,när morsan e lika sleten som barnet.

Lowa studsar upp full av energi när hon hör mitt alarm på morgonen,ser tv medans jag fixar mig och sen fixar jag henne,sen drar vi.
Morgonenär smidig och mysig.
Aldrig några problem att lämna henne på dagis,hon bara springer in.

Idag när jag hämtade det lilla livet på dagis skrek hon
"oh mamma,min mamma jag har älskat dig hela dagen"
Varesig hon menade saknat eller älskat så blev jag rörd till tårar.
Mitt lilla gullegryn.

Älska fortsatte hon med sen.

För övrigt har det nog inte hänt så mycket.
Idag har jag mest varit bitter över att inget av gymmen i denna stad erbjuder "barnpassning".
Jag är verkligen på hugget för träningen och vill inget hellre än ta mig tid att gå och träna några gånger i veckan,men det går inte.
Jag får snällt inse detta.
Det är helt enkelt så att ensamstående föräldrar snällt får vara fluffiga maränger,även om de vill annat :P
Promenader är jag så jävla trött på nu så jag kan spy,några såna kommer det icke bli på ett tag.
Så just nu är jag på jakt efter någon som kan "passa" Lowa nån timme några kvällar i veckan.
När hon är vaken vill jag vara med henne,men när hon lagt sig har jag all tid i världen att träna/simma/vattengympa..
Jag hoppas det ordnar sig.

Nehe här har jag inte tid att sitta och dega.
Vardag=mycket att stå i.
Disken ska fixas,Lowas leksaker ska plockas undan,dagisväskan ska packas,kroppen ska duschas.
Älskade vardag-älskade rutiner.



Lilltjejen idag på dagis!







Spexar under kvällsmaten!

Time to take the shit.

Jag lever på kärlek



bitterhet klär många-men inte mig

Har så gott som hela dagen varit bitter och tvär.
Att vakna upp och kroppen är fylld utav kärlek,man får de goaste pussarna och varmaste kramarna hjälper inte alltid.
Idag har jag varit bitter över att "alla" andra ska festa,bitter för att jag varit bjuden på både det ena och det andra-men inte "kunnat gå".
"Kunnat gå" innebär egentligen innerst inne "inte velat gå".
Vara social vill jag,men jag vill inte lämna bort Lowa i "onödan".

Att jag sen fått gliringar om att "livet är såå orättvist och frågan om varför jag skaffat barn"
Dåliga skämt antagligen,men det gör ont inom mig,och jag får än mer dåligt samvete av att höra nåt så puckat.

Lowa är mitt allt.
Den dagen hon föddes förändrade hon hela min värld,hela mitt liv.
Till det bättre,det bästa.
Nu finns det absolut ingenting som är så viktigt som Lowa,och hennes välbefinnande.
Jag sätter alltid henne i främsta rum.
Hon är hela min värld,det är för henne jag andas,kämpar och lever för.

Mikn bitterhet satt nog inte i att jag ville festa,ut och svina,slå runt,supa mig full.
Nej bitterheten satt nog mer i att "alla har sitt-och jag blev över."
Det fanns ingen möjlighet att bjuda över någon på middag,soffhäng,en öl på balkongen...

Men jag slutade vara bitter,det var en sån skön känsla.
Det var där någonstans mellan Maxi och lekplatsen jag insåg.
Insåg vad som var viktigt,vad som betyder nåt.

Det lilla livet,den stora kärleken cyklade på sin lilla rosa cykel.
Vi mötte ett par som log,skrattade,viskade,tog ett hårare tag om varann och bara log.
Jag såg på dom,hur gärna dom ville ha det som jag har.
Jag vet inget om deras historia,men jag kände deras längtan i hela kroppen.

Och där hade även jag varit,om jag inte haft min Lowa.
Då hade jag längtat,trånat,varit bitter,fårr njuta av alla andras ögonstenar.
Då insåg jag återigen hur bra jag har det.

Vilken enorm kärlek jag bär med mig varje dag,genom hela livet.

Vi gick till lekplatsen,hon satt i mitt knä...vi gungade högt i kapp med vinden.
Hon skrattade,sa att det kittlade i magen.
Vi räknade till tre-sen hoppade vi..långt.
"Mamma kan hoppa långt,mamma håller Lowa hårt,mamma är duktig tjej"

Vi hoppade mot ännu en ny epok,vår tillsammans.
Hennes och min.

Väl hemma kände jag mig som en ny människa,en bättre mamma full utav kärlek och hopp om att hon tycker jag är precis sådär bäst som jag själv känner mig.

Vi skrattade högt när vi slaktade "nallekorven" som låg på mackan.
Öga för öga,arm för arm..
till slut var allt i magen på det lilla livet och hon kläcker ur sig:
"älskar också dej mamma"
Hennes bruna ögon bara stirrade på mig och jag blev stum.

"Jag älskar dej min prinsessa,du är det vackraste barn som finns"
"Du är min mamma Miia"
"Det är jag nu och föralltid"
"Min mamma Miia är bääääscht"

Denna lilla människa med detta stora hjärta.
Hon driver mig till vansinne och suger ur all min kraft och energi,men varenda litet ord fyller på varenda tomt lager i hela kroppen.
Vad vore jag utan henne?


Hon får mig gång på gång att inse vad som är viktigt för mig.
Det är viktigt att vara vi,tillsammans.
Familjen är viktigare och fyller mig med mer kärlek än all fylla och öl i hela världen.
Jag missar inget med mig själv genom att vara med henne,finnas för henne.
Jag hade missat mycket av henne om jag satt henne åt sidan och lagt mer fokus på mig själv.
Då hade jag grämt mig för resten av livet.
Det är hon som är viktig.
Hon ska växa upp med mig,uppfostras av mig.
Hon ska aldrig sakna mitt engagemang,min närhet,trygghet och min kärlek.

Att söka efter "tid för sig själv" hjälper inte mig.
Min tid vill jag ge till Lowa oavsett vad.

Nu sover det lilla grynet och det sista hon sa var
"Jag älschkar dej mamma imorron"
Hon sparar kanske sin kärlek till mig tills imorgon,det vore det absolut bästa.

Nu ska jag njuta av tanken på att jag har precis allt (nästan) som jag drömt om och som jag önskat mig.
Jag är just nu väldigt väldigt nöjd med mitt liv,med de människor som finns här nära tätt intill mig.

Men ifrågasätt aldrig min kärlek och mitt engagemang för mitt barn.
Undra aldrig varför jag skaffade barn!
För mig är hon viktigare än allt annat.


"Och jag ser i dina ögon,
att du känner likadant.
Jag vill dela mitt liv med dig,
du skapar värme inom mig,
och vi ska vårda varje dag.
Vi älskar varandra så,
som ingen annan kan förstå,
det är för alltid du och jag."



Ha en fortsatt underbar helg,det ska jag.
Min ska fyllas med
K Ä R L E K


När hjärtat blöder



Ikväll har jag pussat lite extra på min lilla Lowa.
Jag har haft större tålamod och jag har verkligen njutit av att hon finns,
hos mig,nära tätt intill.
Idag älskar jag henne lite extra.
Jag hade inte mage att lägga henne efter Bolibompa,jag hade inte mage att gång på gång gå in med henne i säng när hon kom upp.
Jag ville bara att hon skulle få känna,att hon är allt för mig.
Att jag är hennes trygghet och tillit.

När Lowa var "sjuk" fanns det en vän som fanns där på ett lite extra sätt.
En vän som aldrig gav upp när jag sa "allt är lugnt" och "det löser sig".
Det fanns en vän som ville veta hur jag verkligen mådde.
Vänskap är inte att ses varje dag,utan att finnas där när det behövs.

De senaste dagarna har mitt hjärta haft en stor sorg,sorg över vad denna vän´s lilla dotter råkat ut för.
Sorg över maktlöshet och orättvisa.
Livet är så skört,så orättvist och det snuddar allt för ofta för lätt mellan liv och död.

M min hjärtevän
jag finns här,en bit bort men ändå så nära.
Jag kommer skänka mina tankar till er lite xtra imorgon när lilltjejen genomgår operationen.
Tveka aldrig på att jag finns och var jag finns.
Vänskap ska vara kravlöst men självklart.
Lilla söta goa F,kämpa på.
Jag hoppas att jag snart får se dig springa omkring och busa tillsammans med mitt yrväder.

Var rädda om varann,häng inte upp er på småsaker!


RSS 2.0